Mitticentrum

Såå...då var man hemma i Trollis igen efter allt...det känns sköönt som fasen....det mest underbara är att äntligen få se och vara med min kära sambo!!!

JA,  var ska man börja? Jag har gått klart min praktik nu iallafall, det var den bästa praktikplats jag någosin haft, har lärt mig massa nya saker och blivit inspirerad :) Tack min proffsiga handledare för dessa roliga fyra veckor!!

Klockan 18 ikväll kommer min kära syster å Emilia hit till Trollhättan, vi ska nämligen gå på Damsupé imorgon kväll, detta kommer bli väldigt spännande och roligt!! :) Kommer ett inlägg om detta evangemang sen!

Förra helgen var lugn som sjutton, fredagen blev det idol och dumpas dip m famijen, Lördagen så var det stavgång, resaurangbesök m familjen och Mary å Georg (jag agerade chaffis) sen på kvällen blev det kortspel och tv. Söndagen bestod av stavgång, fix hit å dit sen åkte jag hem till Sandra å fikade och tjålade skit.

I onsdags efter praktiken så var d dags att hoppa på tåget hem till Trollis, det blev en väldigt låång och känslofylld resa, mycket längre än vad som stod på biljetterna, det hela började med att tåget jag åkte med mellan Ludvika-Kristinehamn gick sönder i Hällefors, halva vägen till Kristinehamn, så dom satt in en busstaxi som vi fick åka med till Kristinehamn, vi kom fram precis till tåget som gick vidare till Karlstad, väl framme i K-stad så var det väntetid i timme å 15 minuter, passade på att ringa min kära vän Sofia som alltid är villig å snacka, så den tiden gick fort å fördröja.

Sen var det dags att hoppa på sista tåget mellan K-.stad å Trollis, allt gick fint och flöt på bra tills 1 minut innan vi rullade in i Trollhättan, då tvärnitade tåget och ingen visste vad som skett tills vi fick höra i högtalarna att det skett en olycka. Då tänkte ja att man säkert kört på ett djur av större slag....sen kom högtalaren igång igen som sa att det skett en dödsolycka och att det handlade om en person som tagit livet av sig som legat på rälsen som tåget kört över....och nu började tankar å känslor att svajja och allt kändes så otäckt och hemskt. Det värsta var att jag satt längst bak i sista vagnen å råkade kika ut å där låg liket rakt över rälsen...Jag såg ALLT!!!...det känns jobbigt å skriva om detta och bilderna finns med mig...så svårt...!!
Vi blev stillastående i 2,5 timme innan vi fick tillstånd av räddningsverket att åka vidare. Väl framme så hämtade Johan mig och när vi kommit hem så släppte alla spänningar å känslor och jag började gråta som en tok och mådde allmänt piss....denna kvinna som dog visade sig vara i min ålder ....tankarna å bilden kommer följa med mig ett tag framöver...Hur kan man göra så emot sig själv!? Man måste må väldigt väldigt dåligt och vara väldigt modig för att utföra denna fruktansvärda situation!?  

Ägnar  en tanke till tjejen som gick bort i onsdags kväll kl. 20.58 även fast jag inte kände henne...

Livet kan vara väldigt svårt ibland.....